"I vår Värld där det varje dag uppenbarar sig ständigt fler ansikten som liknar varandra alltmer, är det ingen lätt uppgift för människan att få bekräftelse på sitt jags egenart och övertyga sig om dess oefterhärmliga enhet. Det finns två metoder arr odla jagets enhet: additionsmetoden och subtraktionsmetoden. Agnes avlägsnar från sitt jag allt som är yttre och lånat för att på så vis närma sig sitt rena väsen (med risk för att sluta vid noll genom alla på varandra följande subtraktioner). Lauras metod är den rakt motsatta: för att göra sitt jag tydligare, lättare gripbart, för att ge det större täthet, lägger hon ständigt till nya attribut som hon försöker identifiera sig med (med risk för att förlora sitt jags väsen bland alla dessa adderade attribut.
/.../ Låt os försöka svara genom att minnas den unga kvinnan i bastun som stridslystet hävdade sin förkärlek för kalla duschar. Sålunda lyckades hon med en gång särskilja sig från halva mänskligheten, den som tycker om varma duschar. Olyckligt nog liknar den andra hälften henne desto mer. Ack, vad sorgligt det är! Många människor, få idéer, hur skall vi göra för att särskilja oss från varandra? Den okända unga kvinnan visste bara ett sätt att klara av olägenheten att likna de tallösa skarorna som ivrade för kalla duschar: hon skulle med alla den energi hon kunde uppbåda slunga ut sitt "jag älskar kalla duschar!" genast i bastudörren för att miljoner andra som älskar kalla duschar skulle framstå som ynkliga efterapare. Med andra ord: vill vi att (den oskuldsfulla betydelselösa) kärleken till duschar blir ett attribut till vårt jag måste vi för hela världen tillkännage vår avsikt att kämpa för denna kärlek."
- Odödligheten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar